Hur svårt kan det vara att välja fiskpinnar?

Många karlar klagar ju över att kvinnor ägnar lång tid i butiker. Vissa skriver tom insändare i ämnet. I vår familj har vi inte det problemet. Maken stannar hemma eller så går han och sätter sig på ett fik och väntar.

Vid de sällsynta tillfällen han följer med mig in i en butik hinner han aldrig börja lida. Idag gick vi förbi ett skyltfönster där jag såg en intressant tröja. Jag gick in med maken i släptåg, raka vägen fram till tröjan, provade utanpå t-shirten utan att gå till provhytt, funderade över färg i 30 sekunder och gick sedan till kassan och betalade. Alltihop tog mindre än fem minuter. Det skulle ha gått ännu snabbare om kassörskan inte varit så sölig.

Maken däremot. När han är i en matvarubutik uppför han sig som ett fruntimmer i en klädbutik. Han ska strosa och titta på ALLTING. Han går så långsamt att han knappt har styrfart på kundvagnen. Klämmer och känner och vrider och vänder och jämför. Jag blir nästan tokig innan vi kommer därifrån.

Vi handlar alltid på ICA här i byn eller, om vi ska ha något som inte finns här, på Coop eller ICA i stan. Idag hade vi dock bestämt att vi skulle åka på Willys. Jag tänkte att vi skulle ägna oss åt den populära folkhobbyn “spara en krona eller två”. Vi hade aldrig varit på Willys förut så det här gjorde ju att maken skulle titta EXTRA noga på allting.

Jag dokumenterade litegrann så att ni kan få se hur det går till. Så här ser det ut när man ska välja fiskpinnar/panerad fisk.

Först ställer man sig och vilar armen mot frysdisken och bara studerar hela utbudet på avstånd en stund. Skaffar sig en överblick liksom.

Sen plockar man upp ett paket ljusblå fiskpinnar. Studerar bilden på framsidan ordentligt. Vänder på paketet och läser hela innehållsförteckningen och tillagningsinstruktionerna. Klämmer på paketet och konstaterar att fiskpinnarna är frysta.

Därefter lägger man tillbaka de ljusblå fiskpinnarna och tar upp ett paket gula fiskpinnar och gör om hela proceduren med det gula paketet.

Osäker på om det verkligen är fiskpinnar man vill ha lägger man tillbaka det gula paketet fiskpinnar och tar ett steg tillbaka och funderar en stund. Sedan tar man upp ett paket fiskburgare och studerar detta noggrant.

När undersökningen av fiskburgarna är klar vänder man sig till frugan och frågar “vad tror du om de här?”. När frugan svarar “de ser äckliga ut” lägger man tillbaka fiskburgarna och tar upp en förpackning med panerad fisk. En sådan där svart plastförpackning med genomskinlig plast på som sedan är inskjuten i en pappersförpackning. Man tittar på bilden på framsidan, vänder och läser på baksidan och sedan skjuter man ut plastförpackningen ur kartongdelen och tittar på själva fisken. Som är panerad så man ser ju inte fisken, utan bara paneringen. Man upprepar detta med alla tre märken som finns av den här sortens fisk/förpackning.

Man är fortfarande inte säker på vad det egentligen är för fisk man vill ha. Så man lägger tillbaka alla förpackningarna och tar upp en påse med panerad fisk istället. Tittar på bilder, läser och nyper på påsen för att känna hur stora fiskarna är. Sen kastar man påsen med fisk i kundvagnen.

Då blir frugan förbannad för att hon inte hann med att fotografera fiskpås-momentet. Hon hade inte räknat med att det skulle gå så fort att undersöka påsen. Så då tvingar frugan maken att plocka upp påsen igen och posera som att han studerar påsen.

Så här går det till genom hela butiken när vi shoppar. Vid brödet, köttet, korven, frukten, grönsakerna osv. När vi dessutom har med oss gullefjunet så blir det jag som får springa och jaga henne och se till att hon inte river stället. Hon är oftast less redan när vi bara passerat genom den första femtedelen av butiken. När vi äntligen kommer till kassan har jag oftast hunnit köra igenom hela min repertoar av tricks för att hålla henne på acceptabelt humör.

Jag brukar ha god lust att sätta mig ner på golvet och bara stortjuta bredvid kassan jag också.