Idag har maken meddelat att imorgon ska han och gullefjunet bygga en snögrotta. Och en snörutschkana med trapp vid sidan av.
Sedan han sa det har min farsa gått omkring och småskrattat sitt “Stockholmaren-skratt”. Ett skratt som avslöjar vad han har för uppfattning om Stockholmares förmåga att bygga snögrottor. Han har upprepade gånger frågat gullefjunet “ska du och pappa bygga en snögrotta imorgon?”. Han sa också “morfar kanske också kommer ut när ni ska bygga en snögrotta”.
Är påven katolik? Självklart kommer morfar att vara med när det ska byggas en snögrotta. Jag har mycket svårt att tro att han skulle missa det här. Maken hade nog tänkt sig att gräva ett hål i någon snöhög också skulle det vara bra med det.
Jag har däremot inte heller legat på latsidan. Jag har berättat för gullefjunet att de bästa snögrottorna har jättemånga gångar mellan minst fyra rum. Huvudingång, bakdörr och sidoentré ska man också ha. Bord och stolar i vardagsrummet och en säng av granris i sovrummet.
När allt det här är klart kommer farsan och maken ha haft en tuppkamsmätning i snögrottsbyggande och det kommer säkert att finnas ett helt snöpalats med två våningar och gångar som man går vilse i.
Jag ska hålla mig inomhus. Vissa saker behöver man inte vara på plats för att njuta av och skratta åt. Bara det faktum att det är pudersnö just nu gör detta till ett mycket intressant projekt.
Jag går ut när allt är klart och tar ett foto. Jag kan även tänka mig att testa rutschkanan.
