Makens pappa dog flera år innan gullefjunet föddes. Svärmor är omgift, men vi kallar inte hennes make farfar, vi kallar honom vid namn. Gullefjunet vet att hon har en mormor och morfar och en farmor, men farfar har vi aldrig pratat om. Det känns som att hon är för liten för att gå in på att förklara detta med döden för henne ännu.
Senaste dagarna har jag dock hört henne säga farfar flera gånger. Jag vet inte om det kommer sig av att vi hälsade på farmor och hennes make tidigare i veckan. Ikväll sa hon något om farfar igen. Jag kände att det var dax att ta itu med ämnet på något sätt. Jag är inte religiös, men just när man ska prata om döden med ett barn tyckte jag att himlen var en bra mjukstart på ett komplicerat ämne.
Jag: Farfar är i himlen.
Gullefjunet: Nej, det är han inte.
Jag: Jo, du har en farfar, men han är i himlen nu.
Gullefjunet: Farfar är på månen.
Jag: Jaha, ja det kanske han är.
Jag har ingen aning om var månen kom ifrån, men månen går ju också bra. Jag har ju egentligen ingen aning om var farfar är. Vi kör på månen då. Farfar får bo på månen.
Förutom att tackla ämnet döden har vi gjort pizza idag.