I förmiddags var jag lite stressad. Ibland när jag är stressad ljuger jag. Inga allvarliga saker som man kan bli åtalad för mened för, men lite mindre lögner.
Först när jag kom ut till parkeringen till Coop stod det en tant med sin bildörr öppen och baken pekandes i luften medan hon grävde i sin handväska. Så jag kom inte förbi, och kunde inte ta mig in i min bil. Jag stod där och väntade artigt och kokade inombords över att hon var i vägen.
När hon till slut upptäckte mig sa hon “oj då, jag ska skynda mig”. Då ljög jag och svarade “det är ingen fara, jag har inte bråttom”. Det var en liten lögn för egentligen hade jag lust att knuffa in henne i bilen så att hon dök på skalle.
Sen när jag körde hem hamnade jag bakom en bil som körde 70 på Havsbadsvägen där det inte går att köra om. Jag fick säkert ligga bakom honom i en halvmil och fjes-köra. Sen körde han 20 över Pitsundsbron. Då höll jag på att explodera.
När vi äntligen kom ut på E4an så att jag kunde köra om stampade jag gasen i botten för att axa förbi. Då snurrade hjulen på bilen som för en övningskörare på halkbana. Då sa jag till mig själv “Det är lugnt, jag har fäste”. Det var också en lögn, för den där varningstriangel-lampan i bilen med en sladdande bil på blinkade som en tok.
Fast den där knappen är ganska överdriven, jag sladdade inte alls som lampan visar när den blinkar. Jag hade bara kanske inte riktigt fullt fäste.
Det gick bra i alla. Jag återfick fästet, lampan slutade lysa och jag blåste förbi idioten i den röda Vfemtion. Jag rörde upp extra mycket snörök i ansiktet på honom också och sen kändes det mycket bättre.
Det sista är ingen lögn, jag är inte stressad längre så nu ljuger jag inte. Det kändes faktiskt bättre när jag fick hämnas med snöröken.