Det är jättelänge sedan jag var på Grisberget, så länge sedan att jag inte ens kom ihåg hur det ser ut där. Ända sedan i somras när jag läste om bråket i motionsslingan har jag tänkt att vi borde åka dit och titta på brottsplatsen.
Idag blev det äntligen av. Vi var väldigt försiktiga så att vi inte skulle orsaka något bråk genom att gå mot färdriktningen. Jag mindes ju klart och tydligt från tidningen att det är höger varv som gäller. Alltid. Nu satt det till och med en skylt som pekade ut färdriktningen. Det är nog Ulf som har varit där och satt upp den.
Vi hann inte långt alltså innan det kom en tant och gick mot färdriktningen. Oj, oj, nu blir det väl ett massa knuffandes här på stigen tänkte jag då. Men det gick riktigt bra. Vi och tanten lyckades passera varandra utan att det blev något muck, trots att vi hade en barnvagn med oss.
Jag förstår faktiskt inte hur de kunde bli bråk där på Grisberget i somras. Motionsspåret är över två meter brett där det är som smalast. Jag tror att den som knuffade Ulf var ute och letade efter bråk, och då hade han ju maximal tur som träffade på lätt-kränkte Ulf
Helt otippat satt det grisar i träden på Grisberget.
Nöff, nöff
Tur att ni slapp träffa nån kinkig typ!