När man är kvinna får man ju en överraskning en gång i månaden. I alla fall jag blir alltid lika överraskad. Hur är det möjligt att det är var fjärde vecka stup i kvarten?
En annan märklig sak är att det alltid är slut bindor. Varje gång. Och nej, tampong är inget alternativ första dagen. Så var fjärde vecka rotar jag igenom handväskan, träningsväskan, kanske ligger det en i necessären eller resväskan från senaste resan. Så även igår.
Nu ska ni få se vad jag hittade. En stringbinda. Eller ett stringtrosskydd närmare bestämt. För sådana där tillfällen när man har lust att inte bara ha en tygbit mellan skinkorna, utan även en binda.
Jag hade glömt bort att jag ägde denna. Den måste vara gammal som gatan. Så gammal att den måste ha varit med om en internationell flytt. När vi packade för att flytta måste jag ha tittat på den här och tänkt “kasta bort eller frakta till Sverige?”. Ni ser ju vad jag uppenbarligen kom fram till. En stringbinda kastar man ju inte bara bort hur som helst.
Jag önskar att jag kunde berätta om den är bra. Men jag har inget minne av att jag någonsin har gått omkring med en binda mellan skinkorna. Troligen har jag ju gjort det, eftersom jag bara hittade en stringbinda och den kom ju knappast i en en-bindas-förpackning. Jag måste ju ha använt de andra. Vilka knäppa grejer man gjorde när man var ung va?! Jag måste i alla fall ha förträngt detta.
Men den ser jättebekväm ut tycker jag.
Det glädjer mig att du fått användning för din stenkonstsamling. Tur att den inte såldes! Det ser snyggt ut!
Själva innehållet i övrigt faller under kategorin “Don’t ask, don’t tell” – min victorianska uppfostran hurvas.
Du är så pryd. Jag tror att jag ska passa på att berätta min förlossningsberättelse för dig när vi äter lunch nästa gång.
Visst var det i december, va? Den åttonde!
Du har kanske fått den med ett reklamutskick? Tillsammans med läppglans och mascara?
Det skulle ha förklaringsvärde!
Fast jag måste bara säga att om man är van att använda stringtrosor, så är stringbindor oslagbara ! 😀