På rymmen

Kommer ni ihåg när man var liten och skulle rymma? Man packade typ matsäck, något att läsa och någon favoritgrej. Inte för att man hade något att rymma ifrån, utan för att det var spännande. Planen brukade ju vara att man skulle smita ut när föräldrarna lagt sig och möta någon kompis vid förutbestämd plats vid en viss tid. Sen somnade man alltid innan planen genomfördes och det blev inget av rymningen, också fick man äta upp matsäcken nästa dag istället vid en picknick istället. Själva planeringen var ju kul och spännande i alla fall.

Eftersom jag har misslyckats med att göra mina ärenden i två dagar så ska jag nu åka till stan utan barn. Det känns litegrann som att äntligen lyckas med en sådan där rymning som man brukade planera när man var liten. Jag tar dock inte med någon matsäck, jag tror att jag köper något i stan istället.

Jättekul är det. Jag känner mig helt uppspelt av det här äventyret att åka till stan själv.

Shoppinglistan – lysrör, gardinstång, halskrage till stumpan, godis från biokiosken.

Färgkombination outfit:

Ja, jag vet att det inte passar ihop. Men alla andra byxor i storlek “passar” är i tvätten just nu. Vem bryr sig liksom. Jag vet också att man inte behöver spökreflexer på skorna när det är ljust ute och inget barn följer med. Men ni tror väl inte seriöst att jag orkar böja mig ner och ta bort dem.