Vi brukar inte låsa badrumsdörren hemma hos oss. Annat än om vi har gäster. Vi tycker att det är artigt att låta gäster slippa vandra in av misstag när vi sitter på dass. Men när det bara är vi hemma är det sällan någon som låser. Lägenheten är så pass liten, så det är lätt att hålla koll på om det är ledigt eller ej utan låsta dörrar.
Imorse när jag skulle duscha var jag dock lite söndertjatad och lite less och ganska sur och behövde egentid. Så jag låste dörren. Medan jag duschade stod gullefjunet och ryckte i handtagen nästan hela tiden. När hon insåg att hon för ovanlighets skull inte skulle få upp dörren började hon ropa till maken “du måste hjälpa mig”. Att bryta sig in alltså.
Själv stod jag där i duschen och sände telepatiska meddelanden till maken “På egen risk. Om du hjälper henne in nu kommer du att ångra dig bittert”. Jag stod till och med och planerade att om de kom in skulle jag slå till med att börja storböla istället för att få ett raseriutbrott.
Meddelandet gick fram och maken förstod att det faktum att dörren var låst var en mycket allvarlig signal. Jag tror att han även fick en liten ledtråd en stund innan jag gick och duschade när jag kastade ett troll tvärs över rummet. Så han var kanske extra uppmärksam efter det. Om det inte varit för troll-kastandet hade han kanske hämtat en skruvmejsel och dyrkat upp badrumsdörren. Om han hade gjort DET skulle vi ha varit osams just nu. Så man skulle kunna säga att han räddade dagen.
Ler då jag läser detta. Kan med min fantasi lätt byta ut detta till min familj.
Jag beundrar dig för att varje dag kunna skriva något roligt som vi läsare kan glädjas åt.
Tack du. Själv tycker jag att inspirationen tryter ibland och tänker att “snart överger alla läsare mig”. Då är jag så tacksam för de som är uthålliga och återkommer i väntan på bättre dagar.
Ibland förstår män….då är dom jättebra! Och vet du…du är jättebra också!Anna