Det vet man ju att de bästa och de mest intellektuella konversationerna äger rum vid 2-3 tiden på natten. Fråga vilken universitetsstudent som helst om ni inte tror mig.
Vi har haft flera nätter på raken nu när jag och gullefjunet har suttit och pratat långa stunder mitt i natten. Som undanledningsmanöver så att hon ska glömma bort att gråta. Inatt pratade vi tex om barn som är dumma.
Jag: Blev du lite blyg för den där pojken som ville läsa boken med oss idag på Familjens Hus?
Gullefjunet: Pojkar puttas.
Jag: Det gjorde han ju inte, han ville ju bara räkna fiskar med oss.
Gullefjunet: Puttas, pojkar puttas.
Jag: Är det någon som har puttat dig? Vem då?
Gullefjunet: Barn X och Barn Y [på dagis].
Jag: Gör de? Man får inte puttas, det är inte snällt. Om någon puttar dig så får du säga till dem att de inte ska puttas.
Gullefjunet: Jo, inte putta Gullefjunet [sa hon inte, hon sa sitt namn].
Jag: (efter en stunds funderande) Och om dom inte slutar då kan du putta tillbaka. (Det bara slank ur mig…).
Gullefjunet: Putta tillbaka!
Oj, oj, inte bra…
Jag: Fast man får inte puttas, det är inte snällt och om du puttar andra barn kan de bli ledsna. Man får aldrig vara den som börjar puttas. Så du får bara puttas om någon puttar dig och inte slutar när du säger till. Och man får inte putta hårt så att de gör illa sig, bara putta lite så att de slutar putta dig.
Gullefjunet: Okej då.
Ja, så gick det till när jag lärde ut lite moraliska grejer till gullefjunet om att man ska vara snäll. Men man ska minsann inte ta en massa skit heller. Om folk inte lyssnar när man säger ifrån får man lov att vara lite tydligare.