Pappa är borta så jag har bjudit mamma på middag idag. Klockan fem sa jag till henne att maten är klar. Mamma är en sådan där person som tar saker som tider väldigt exakt. Om någon säger fem till henne så förväntar hon sig att maten står på bordet klockan fem. Jag är mer sådan att om jag säger klockan fem så kanske jag tar ut maten ur ugnen fem. I bästa fall. Det är lite mer troligt att jag stoppar in den klockan fem.
Det är väldigt störigt när mamma dyker upp på exakt utsatt tid och säger “är inte maten klar än?”. Så idag hade jag tänkt att den åtminstone skulle komma ut ur ugnen klockan fem. Jag ska göra paj. När man ändå håller på och gör paj är det lika bra att man gör flera så att man har lunchmat i frysen sen. Så jag gör tre pajer. Tre olika. Det är ju inge kul att göra tre likadana.
Den första står i ugnen och förgräddas just nu. De andra två står i kylen. Ej förgräddade. Jag har inte gjort blandningarna till någon av pajerna än. Inte heller har jag gjort någon äggstanning. Klockan är tio över fyra.
Dessutom sitter jag här och bloggar om krisen istället för att skynda på så att maten blir klar tills mamma dyker upp med sina spydiga kommentarer. Jag dricker en kopp kaffe också. Och alldeles nyss när jag gick för att fotografera krisen så att ni kan visualisera det hela upptäckte jag att köttfärsen till köttfärspajen låg i frysen fortfarande.
Det här är ju ingenting att jaga upp sig över. Det blir mat kring halv sex istället. Jag har en väl utvecklad förmåga att bara ignorera mammas kommentarer. Jag tänkte mest att jag skulle förvåna henne med att vara klar den tid jag sagt för en gångs skull. Det får bli en annan gång.
Jag hade tänkt hacka en sallad också. Det ser så trevligt ut på tallriken.