Man skulle kunna tro att maken samlar på jackor, han har hur många som helst. Jag har en vinterjacka, en vår/höstjacka och ingen sommarjacka. Maken har typ fem av varje. Vissa är fula. Som den gröna armerocken som han hittade på Reprisen för 40 kr ifjol. Han är väldigt nöjd med eländet och berättar OFTA om hur eftertraktade dessa rockar var inom försvaret. Jag brukar inte lyssna så noga, men jag har bestämt för mig att han har sagt att om man stal en sådan rock blev det krigsrätt och de som befanns skyldiga arkebuserades omedelbart utan möjlighet att ta farväl av nära och kära.
I juli lyckades jag övertala honom att hänga bort alla vinterjackor och rockar. Nu har de börjat komma fram igen en efter en. Alla vår/sommar/höstjackor hänger dock fortfarande kvar. Det är kaos i vår hall och min enda jacka hänger alltid på något konstigt sätt längst bak. I en dryg vecka har jag bett maken hänga bort alla jackor som han inte använder för tillfället så att jag får en rimlig chans att försöka få någon ordning. Med tio krokar på två vuxna och ett barn tycker jag att det borde vara möjligt att organisera hallen så att varje plagg som behöver hänga där är lättillgängligt.
Lika länge som jag har tjatat att han ska gå igenom jackorna och hänga bort de han inte använder vintertid har han sagt att han ska göra det “senare idag”.
Imorse när maken klädde gullefjunet där ute i hallen hörde jag hur stumpilumpan började prata om min skjorta, som har hängt där i EN dag. Då svarar maken “Ja det är mammas skjorta. Den ska inte hänga där och ta plats, mamma får lov att hänga bort den”.
Jag tyckte inte alls att det var något roligt skämt. Ibland har maken mycket dålig humor.
