Kommer ni ihåg den där läsaren som lämnade en komplimang till mig här på bloggen förra veckan? Anna hette hon, och hon hade en farbror i Svensbyn berättade hon också. Svensbyn är nästgårds till där jag bor, bara 3-4 mil eller något sånt. Den här farbrorn kan göra slädar till draghundar fick jag veta. Till saken hör att jag alltid har velat veta hur man gör dessa slädar. Tidigare visste jag bara inte om att jag ville veta detta. Så jag bad ju Anna fråga sin farbror om jag fick komma och bloggintervjua farbrorn för ett utbildningsreportage här på bloggen.
Då helt plötsligt hade den där farbrorn gått och blivit blyg och skulle aldrig ställa upp på något sådant. Det var väl så dags att komma på det då. Jag kände mig snuvad på ett scoop. Precis så måste gullefjunet känna sig när morfar lovar henne en glass tio minuter innan middagen och jag kommer farandes och konfiskerar den och säger att det inte blir någon glass förrän efter maten.
Ja, ja, nu har i alla fall Anna själv gått med på att gästblogga om sitt och sina vänners Uganda-projekt. Det kommer här på bloggen senare idag. Det vill ni inte missa.
Känn dig inte snuvad! Det var bara en viss del av slädarna han gjorde dessutom…
Kan jag kompensera dig för ditt missnöje på något vis? Vill inte att du ska känna dig besviken….
Jag är snäll, egentligen. Anna 🙂