Maken säger att kor inte är farliga och att de är jättesnälla. Gullefjunet kanske går på det. Själv är jag minsann inte så säker på att jag tror honom.
Kolla kossa nummer två och tre från höger. Så där stod de hela tiden. Blickstilla och spände ögonen i oss. Eller oss och oss, det kändes nog som att det var mig de fokuserade på. Tycker ni att de ser snälla ut?
Jag tyckte mest att de såg arga ut för att de inte blev utsläppta på bete och det verkade som att de gav mig skulden. Jag hade inget med saken att göra. Jag var bara förbipasserande. För mig får de gärna springa på en äng, de är mindre skrämmande när de är utspridda.