Igår när vi var på “puben” hade min börs tydligen glidit ur jackfickan och ramlat ner på golvet utan att jag märkte det. Halv nio i går kväll ringde en karl och frågade om jag hade tappat något. ALLTID när någon ringer och frågar så gissar jag rätt med en gång och fattar att jag har glömt eller tappat börsen någonstans. För om jag hade tappat bort min mobil skulle de ju inte kunna ringa mig på den och berätta att de hittat den. Jag hade inte ens hunnit sakna börsen.
Inte nog med att han letade reda på mitt nummer och ringde, han levererade dessutom börsen till min dörr. Vilka goda människor det finns va?! Det visade sig att det inte var en karl, utan en yngling som heter Momme. Egentligen kanske han inte heter det, men han bor granne med min farbror som kallar honom Momme. Jag har aldrig kontanter så jag kunde inte ge honom någon hittelön så jag lovade honom ett tackande hyllningsinlägg här på bloggen istället.
Fast det är ju egentligen lite fjuttigt med bara ett tack. Jag hade ju kunna bli av med alla mina betalkort och mitt lojalitetskort på apoteket. Inte ens mitt körkort hade han snott, trots att jag är så vacker på fotot att det nästan är som en idolbild. Jag tror att jag får gå förbi och ge Momme en Festis någon dag och tacka ordentligt. Det borde finnas fler trevliga, hederliga och hjälpsamma människor som honom här i världen.