Maken, svägerskan och svågern hade aldrig ätit pinnbröd. De sa sig till och med inte veta vad det är för något. De hade heller aldrig grillat falukorv. De grillar grillkorv. Vi grillade alltid falukorv på skoterutflykter och majbrasor när jag var liten.
När jag vill ha en grillad korv brukar jag kasta den på gasgrillen hemma eller i en stekpanna. Makens sida av familjen fördrar dock att lägga korven i en väska, koka kaffe och hälla i en termos, ta med sig finporslinet, ketchup och senap, ta med sig ved och en morakniv och släpa ut allting NATUREN och snickra pinnar och sitta i snålblåsten och grilla korven över öppen eld.
Så när den här idén dök upp var jag väl sisådär entusiastisk. Men om det nu ändå skulle hända tyckte jag att vi kunde äta något mer än bara korv och föreslog att vi även skulle göra pinnbröd. Som de inte ens visste vad det var.
Imorse steg jag alltså upp i ottan för att göra pinnbröds-deg. Under stor koncentration blandade jag 5 dl mjöl, 2 tsk salt, 2 tsk bakpulver och 2 dl vatten. Men avslöja inte receptet, jag sa till dem att det krävdes erfarenhet och talang att göra pinnbröd.
Ooooh och Aaaah och oj vad fantastiskt gott tyckte Upsy Daisy att det var. Jag tror att de andra också uppskattade bakverket.
Det var dessutom ganska kul och trevligt att grilla vid strandkanten. Det är tur att jag har folk som släpar med mig på sådana här utflykter då och då så att jag får lite frisk luft.
Till middag blev det låtsas-makaroner med låtsas-korv och låtsas-sprattelvatten. Det var också jätte-smarrigt.
