Gullefjunet upprör folk

Jag startade ju den här bloggen för att jag vill beröra människor med mina djupa texter. Därför är jag oerhört glad att få en kommentar till det här inlägget som visar att jag lyckas röra upp så starka känslor som HAT.

Okej då, först trodde jag förstås att det var någon av mina kompisar som drev med mig. Men de två misstänkta förnekar kraftfullt all inblandning. Jag googlade e-mail adressen och den verkar vara riktig. Det finns alltså troligtvis åtminstone EN människa som verkligen berörs starkt av mina ord.

Kommentaren säger också “du får välja” och “it’s your choice”. Jag tycker att det är så fint att jag får välja själv här på min egen blogg. Bloggläsaren tänker sig att jag kanske kommer att svara på hennes kommentar med ett syrligt svar om VARFÖR jag kallar min dotter för gullefjunet.

Så blir det inte. Det är en tråkig vinkel. Det skulle dessutom tvinga ut mig på okänt territorium. Att hålla på och vara djup och filosofisk och analysera oväsentligheter på ett seriöst sätt. Sådant har jag inte kompetens för.

Jag väljer istället att analysera varför ordet “gullefjun” är så upprörande. Jag tror att det har med genus att göra. Genusdebatten är stort i bloggvärlden serni, så jag har läst om detta på internet.

Jag tror att ordet upprör för att det finns människor som tror att för att jag kallar min dotter för “gullefjun” här på bloggen så kommer hon att få lägre lön än sina manliga kollegor när hon blir stor. Jag tror att ordet “gullefjun” uppfattas som icke könsneutralt. Jag tror att det finns folk som tycker att ordet “gullefjun” tvingar in flickor i en kvinnoroll. Det finns människor som oroar sig för att mitt ordval skall göra att min dotter tar på sig att laga mat, diska, städa och ta hand om barn om hon bildar familj och att mitt ordval kommer att göra henne utseende-fixerad. Ordet “gullefjun” är lika farligt för jämställdhetskampen som rosa barnkläder.

Vilket fick mig att tänka på en sak – kallar man inte två-åriga pojkar för “gullefjun”? Jag har ju ingen son så jag vet inte hur folk gör. Om jag hade en pojke skulle jag med största sannolikhet kalla honom också för “gullefjun”. Då kanske han skulle bli homosexuell av mitt ordval eftersom det uppfattas som kvinnligt. Oj och ack och ve. För det är väl så det det fungerar va?

Det här är ju bara en teori som jag har om varför ordet “gullefjun” upprör. Det kan ju också vara så att läsaren har problem med ordet “gullefjun” för att hon är jätterädd för kycklingar och ordet fjun får henne att tänka på fjädrar och kycklingar och därför hatar hon ordet. Vad vet jag.

Här får ni i alla fall se en bild på prinsessan, gullefjunet, stumpilumpan, gumman, älsklingen, ungen, guldklimpen, gullrumpan, skatten, barnet, busfröet.

Jag är väl medveten om att den rosa hjälmen äventyrar hennes framtid. Men jag gör mitt bästa. I min strävan efter att vara en perfekt mönsterförälder försöker jag neutralisera de negativa effekterna av den rosa hjälmen med ett par monster-stövlar från pojkavdelningen.

Men ni, jag tror att det kommer att ordna sig. I verkliga livet HAR gullefjunet ett namn, så det är mest ni som läser den här bloggen som utsätts för det upprörande och skadliga ordet “gullefjunet”. I och för sig har vi varit oansvariga och gett henne ett flicknamn.

Man kan ju inte sopa banan hur mycket som helst, vissa svårigheter i livet måste man faktiskt träna barn på att lära sig att leva med.