I förrgår kväll åkte pappa och maken och rekade ett hallonställe. Det fanns jättemycket bär där. Igår ville jag åka och plocka de bären innan det dök upp en busslast med utländska bärplockare.
Maken ville cykla först. Utifall att någon skulle komma och ta cykelvägen antar jag. Sen när han hade cyklat skulle han vila några minuter. För att göra en lång historia kort så var det helt plötsligt sängdags för stumpilumpan. Så det blev ingen hallonplockning.
Imorse ville jag plocka hallon igen. Maken föreslog att vi skulle cykla först. Då berättade jag, mycket lugnt och stillsamt, för honom att han kunde cykla till Skåne om han ville men att jag skulle plocka hallon. När vi kom till mamma och pappa för att hämta stövlar och hinkar berättade pappa att han varit till hallonstället på morgonen och alla hallon var borta, hela stället var helt nedtrampat och det fanns bara 14 bär kvar.
Då förklarade jag för maken att halva byn förmodligen var och plockade hallon medan han cyklade igår. När jag hade surat klart över de försvunna bären tog vi bilen för att åka ut i skogen på måfå och leta hallon.
Det började gå åt skogen redan när vi satte oss i bilen. Maken borde veta vid det här laget att jag inte vill titta på vackra saker i skogen. Till och med ni som läser den här bloggen regelbundet vet ju att jag inte vill kolla på vackra saker i skogen, och ni har ju inte bott med mig i 12 år. Så maken borde också veta.
Jag: Vi åker mot Finnträsk.
Maken: Då kan vi titta på en jättefin sjö vid Båtvik.
Jag: Nu kör du inte flera mil extra för att titta på en sjö-jävel. Jag vill inte se någon sjö, den får vara hur vacker den vill. Hallon är det enda jag vill se.
Maken: Det finns säkert hallon vid Båtvik. Där röjde de mark för typ 100 år sen och då brände de ju marken också.
Jag: Hallon växer där det brunnit för några år sen. Lite nutidshistoria och relativt ny-brunnen mark vore bra. Att det brann för 100 år sen är ju ungefär som att det aldrig brunnit alls i hallonris-termer.
Vi körde och körde och helt plötsligt var vi i Båtvik. Fråga inte mig hur det gick till. Där fanns det en sjö. Men inga hallon. Det fanns inga hallon någon annanstans där vi letade heller. Bara burklock och andra bär.
Nu har vi alltså inga hallon. Eller ja, de 14 hallonen som pappa plockade har vi ju, men dem lär gullefjunet trycka i sig innan dagen är över.
Nu vill maken åka och bada. För det är kanske sista dagen med fint väder för i år idag. Jag vill cykla. För cykelvägen är kvar gudskelov. Det där med solen tycker jag att vi kan chansa på att den dyker upp igen imorgon.
Det var allt. Tack för att ni lyssnade. Jag är så glad över att jag har er. För ni säger inte att jag ältar grejer i evigheter. Och om ni skulle börja med det så finns det en papperskorg här på bloggen där jag kan kasta era kommentarer.