För vi har saker att fira idag.
Maken har plockat av sig gips-skenorna tre dagar för tidigt. Han sa så här till mig inatt “nä, nu kliar det så mycket så nu plockar jag av dem”. Men jag sov så jag hörde inte det, han har berättat för mig imorse vad han sa.
Nu har vi pratat igenom situationen. Det är viktigt i ett äktenskap att man kommunicerar. Maken har fortfarande lite ont när han gör “så här” eller “så här”. Han bör nog fortfarande inte lyfta tunga saker. Så jag föreslog att vi skulle mjukstarta med att han diskar bestick. Jag hatar verkligen besticken mest av allt. Men maken känner sig ännu modigare än så. Vi har nu då kommit överens att jag diskar stora tunga grejor och han diskar småprylarna.
Här ser ni hur maken såg ut när han diskade efter lunchen.
Jag funderade igår om jag borde skapa en “disk-kategori” här på bloggen. Så att ni lättare ska hitta alla inlägg om disk. Eller undvika dem om ni inte finner dem lika inspirerande som andra delar av bloggen. Nu när gipset är av känns det mindre nödvändigt med en ny kategori, för nu kommer ju diskinläggen att minska dramatiskt.
Undrar ni just nu varför ni överhuvudtaget sitter här och läser detta? Det undrar jag också ibland. Men jag har kommit på svaret. Det måste vara för att ni vill dela min lycka.
Verkar han inte lite brun om underarmarna? Är du säker på att han inte fusksolat under de här fyra veckorna? Grattis till er båda hur som helst! Jag delar din/er lycka!