Vi brukar hälsa på mormor och morfar varje dag. Men igår hann vi inte på förmiddagen. Hushållssysslor och sånt ni vet. Sen betalade jag räkningar och gjorde pappersarbete. Sen var det lunch. Sen skulle stumpan sova, hoppades vi. Under tiden gjorde jag en cykeltur. Med polisförhöret tog den lite längre än vanligt. Helt plötsligt var det middagstid för gullrumpan. Så då tänkte jag att vi skulle hälsa på mormor och morfar en timme efter maten.
Klockan blev halv sex och då dök morfar upp med tre mutor blåbär och sa att mormor satt i pensionärskuvösen och undrade om gullefjunet inte skulle hälsa på idag, och om hon hade gjort slut med mormor. Då ringde jag till mormor och sa att jag just skulle börja med min och makens middag så att hon och brorsan fick halta över hit på sina kryckor om de ville umgås idag. Så då gjorde de det.
Sen blev det natt och sen blev det morgon. Halv tio i morse tyckte morfar tydligen att det fick vara nog. Då dök han upp och frågade om flickebarnet ville följa med och plocka blåbär. Så gick det till när jag och maken fick en ledig förmiddag så att vi kunde promenera på elljusspåret.
Om man drar in på barnbarns-umgänget (helt oavsiktligt bör jag påpeka, men nu har jag ju lärt mig något) så blir man rikligt belönad. Nu hoppas vi på att morfar dyker upp kl 8 imorgon bitti. Fast idag har de ju fått rå om barnbarnet rikligt så imorgon kanske det inte fungerar. Men hoppas kan man ju alltid.