Den där cykelvurpan maken gjorde igår ni vet. Nu är det då så att det idag har visat sig att han har brutit ett ben i handleden i BÅDA händerna.
Maken har ont. Ja det är synd om maken. Absolut. Han har dock fått smärtstillande.
Låt oss nu titta på vad det här betyder för MIG. För det finns inga receptbelagda mediciner mot det lidande jag kommer att få utstå de närmaste fyra veckorna. För att lindra mitt lidande skulle det behövas ett hembiträde.
Laga all mat. Diska all disk. All städning. Springa och serva med tekoppar. Bre smör på kex. Skära hans mat. Alla blöjbyten. Borsta tänderna. Alla brottningsmatcher med dottern när det är dags att klä på/av, gå/åka någonstans som hon inte vill. All kvällsbadning. Tänk om det helt plötsligt går och blir sommar – bada i havet. Han får inte lyfta eller göra några plötsliga eller överdrivna rörelser med händerna. Vilket i princip innebär att han inte kan vara ensam med dottern, eftersom att hålla ordning på henne involverar mycket lyftandes när man ska sätta stopp för ofog.
Jag kommer alltså att vara en ensamstående mamma och Florence Nightingale på samma gång resten av sommaren.
Men jag har upplyst honom om att när han ska på dass får han lösa det själv. Där drar jag gränsen.
Åh fy så jobbigt och handikappande att ha gips på båda armarna samtidigt!!
Haft på en arm och det tyckte jag var jobbigt nog!