Dagens gästbloggare Suzanne är en pluggande tvåbarnsmamma i övre yngre-åldern som lyckas klämma in 30 timmars aktiviteter på 24 varje dag.
Mitt liv som haj-mamma.
De allra flesta av oss som växte upp på 80-talet har skräckartade minnen av Steven Spielbergs film Hajen och mina minnen är något som har präglat mig i mitt vuxna liv. Att doppa tårna i Medelhavet eller i Atlanten är för mig för evigt förenat med livsfara eftersom jag VET att där någonstans under ytan ligger en haj och väntar med sina vassa tänder på mig och mina knubbsälar till fötter.
Tyvärr är det så att mitt hemliv, som jag hittills tyckt varit lugnt och harmoniskt med Bamse, Pippi och ”Bompa”, har förbytts så att scener från Hajenfilmen utspelar sig flera gånger varje dag. Det är nämligen så att jag lever med en haj. En liten rödhårig killhaj på 17 månader med en full uppsättning sylvassa tänder. Sonen (fast jag har svårt att erkänna släktskap med honom), har tagit som vana att smyga upp i total tystnad bakom mig när jag inte ont anande håller på med något och med all sin kraft biter han mig i benen eller i baken. Hur kul är det?
Tyvärr är det en sak som inte överensstämmer med filmen. När min haj går till attack hörs ingen musik.
Hehe, jag lever också med en liten haj! Vaknade mitt i natten av att hon bet tag i min näsa. Ont gjorde det, men som tur är har hon bara två tänder. Annars hade jag varit näslös nu!
Vilken skräckupplevelse att vakna så och jag hoppas att det var en engångsföreteelse.Alternativet vore ju att sova med en hockeyhjälm med visir, men hur normalt skulle det vara?
Vill läsa mer om ditt liv som Haj-mamma etc. Så varför bara vara gästbloggare? Kör igång en egen blogg Suzanne 😀
Jag tror också att Suzanne skulle få en stor following – Ketchupmamman http://www.ketchupmamman.se skulle få hård konkurrens om titeln ‘roligaste mamma-bloggen’.