En gång när jag kom hem med en lampa sa maken ”Så ful, har du börjat köpa inredningsprylar utan mig helt plötsligt? Tänk om jag också skulle börja köpa lampor, tavlor och mattor utan att fråga dig vad du tyckte om dem först.”
Jag har faktiskt aldrig sagt att maken inte får köpa inredningsprylar utan att fråga mig först. Det får han visst göra. Vi har ett stort badrum.
Risken att han skulle börja köpa inredningssaker är i det närmsta minimal. Han bryr sig liksom inte om sådant. Eller det är inte sant. Han orkar inte bry sig om att göra the research för att välja ut rätt matta/lampa/tavla. Han orkar inte ägna dagar och veckor till att kolla på nätet och/eller gå runt i 100 butiker i timmar (nu får ni tänka shopping i London alltså, här i Piteå är utbudet och tidsåtgången mindre) för att hitta RÄTT sak. Men han bryr sig på så sätt att sitt VETO det använder han!
När jag har ägnat evigheter åt att hitta den perfekta grejen till hemmet och redan i huvudet möblerat med den och sett att den passar perfekt med resten av inredningen, och säger till maken ”kom nu så åker vi och köper den där mattan/lampan/tavlan jag har hittat” då följer han med. Sen när vi kommer till affären. Då säger han alltför ofta ”nej, jag gillar den inte”. Vadå nej?! ”Jag tycker inte att den passar in” brukar han då säga. Ingen som helst hänsyn till all den tid och energi jag lagt ner på att lokalisera just den här saken, och att jag VET att den skulle passa perfekt.
Hur han nu kan komma med ett sådant påstående medan vi fortfarande är i affären? Maken har inte förmågan att visualisera hem en sak från affären och för sitt inre se hur den kommer att se ut i sin hemmamiljö. Det vet jag för han har i efterhand erkänt att den där lampan som han tyckte var så ful passade ganska bra inne i eldstaden när den var tänd.
I alla fall är jag en snäll hustru som respekterar att det är vårt gemensamma hem så det brukar sluta med att jag får göra om hela proceduren och leta reda på någon annan matta/lampa/tavla som maken ger sitt godkännande till.
Nu har jag hittat två knallröda kuddar som skulle passa superbra i vår vardagsrumssoffa. När jag berättade om dem för maken svarade han ”det låter som något som man skulle inreda en bordell med”. Ni hör ju. Han har inte ens sett dem än och har redan avskrivit dem.
Maken förstår sig inte på soffkuddar. Han förstår inte vad de är till för. Klippet nedan är ett av makens absoluta favoriter. Han säger att han ”identifierar sig med Steve från Couplings” i det här klippet.