Det här är en hög med repstumpar.
Tydligen är det inte bara farsan som är upprörd över “incidenten”.
Maken maler på och maler på om ett rep som inte har använts på över 15 år. Tydligen har det här repet någon sorts känslomässig betydelse. Jag har föreslagit att vi ska lägga de 10 repbitarna i samma påse som det hela repet låg i förut, känslorna försvinner väl ändå inte bara för att repet förändras litegrann?
Det pratas en massa om rep och gräsklippare just nu och det börjar kännas lite tjatigt. Den enda som har något intressant att säga i ämnet är mamma när hon beskriver synen när pappa körde förbi med repet hängandes under gräsklipparen, och när hon berättar varför det inte längre kommer att växa något gräs där “incidenten” hände.
Skulle vi kanske kunna fokusera på det som är viktigt här? Hur ska nu dottern veta var gränsen som hon inte får passera är? Ska jag be en inte-ens-tvååring föreställa sig en osynlig linje som hon inte får kliva över för då är hon för nära den farliga vägen? Va? Jag bara undrar alltså.