Vi var på Rusta. Gullefjunet ville ha tygtulpaner. Jag sa ja.
Hon tog fyra tulpaner. Fyra tulpaner kostade 20 kr och man fick tio för 29 kr.
Jag: “Ta sex till”.
Barnet: “Jag vill bara ha fyra”.
Jag: “Det spelar ingen roll, ta ändå sex till. Du kan ju ge bort dem till någon. Ta nu tio tulpaner”.
Hon tog sju till tulpaner. Jag räknade dem och tog bort en så att vi hade tio tulpaner och la dem i korgen. Jag vill ju inte betala 34 kr, det vore ju sub-optimalt.
Vi gick till kassan.
Kassörskan: “Man får 10 för 29 kr, annars kostar de 5 kr st”.
Jag: “Jag trodde att vi hade tio”.
Kassörskan: “Det är bara nio”.
Nio tulpaner för 45 kr alltså, när man får tio för 29 kr.
Jag: “Hur har du hunnit tappa bort en tulpan?!”.
Barnet: “Jag har inte tappat bort någon tulpan!”.
Kassörskan: “Jag kan slå in tio så får du gå och hämta en till tulpan sen”.
Jag: “Å tack, kan du göra det? Då gör vi så”.
Så fick jag nio tulpaner för 29 kr. För någon 5-kronors-tygtulpan går jag inte en extra sväng för att hämta. Jag var inte ute efter tio tulpaner, allt jag var intresserad av var att inte betala 45 spänn för tulpaner som man kan få för 29.
När vi packat våra varor och gick ut genom dörren så försökte jag ta reda på hur det där hade gått till utan att jag märkte något.
Jag: “Var tappade du bort tulpanen? De låg ju i korgen hela tiden. Å jag sa ju att vi behövde tio för att det blev billigare så”.
Barnet: “Jag tappade inte bort den… Det var en som jag inte tyckte var så fin färg så jag plockade bort och la tillbaka den”.
