Jag blir fan tokig. Har tittat på tusen mattor och allt maken säger är “NEJ” i olika tonlägen. Jag frågar varför och han svarar “Bara nej”.
När jag ber honom utveckla så är han så detaljerad som “det är lite för mycket” eller “lite för blaffig”. Vad betyder det egentligen?
Sen sa han helt plötsligt ja till en Paul Smith matta och då visade det sig att mattan kostade 100 papp. Man kan få en på eBay (men just denna är tydligen “för kurvig”) för drygt 10 men då får man tydligen 4 års middagar insmetade i mattan på köpet.
Jag tycker absolut att man ska kunna leva i sitt hem och inte behöva vara så rädd för att något ska bli förstört – men vem spenderar hundra tusen på en matta och sormar ner den så här mycket på fyra år?! Det här är ju inte bara EN olycka.
Den som har sormat ner mattan måste ju vara onödigt rik, kanske någon kändis?! Köp mattan och ta reda på vem så kan du ju sen sälja mattan vidare som “Mattan som kändisen sormade ned”.