Lillprinsessan har en bok om Tomblibooerna som heter Den glada vinkleken. Maken HATAR den här boken. Han påstår att den är fånig.
Maken: Vad vill du ha för saga?
Jag: Du vill väl höra Tomblibooerna va gumman?
Dottern: Tomblibooerna ja!
Maken: Tomblibooerna är försvunnen, jag kan inte hitta den. Du får välja en annan saga.
Dottern: Tomblibooerna!
Maken: Den är borta, välj något annat.
Jag: Sluta larva dig, den står där bland de andra böckerna. Mamma hjälper till.
Jag: Man va f…? Var är den?
Maken: Det var ju det jag sa, den är borta. Du får välja en annan saga gumman.
Men jag är ju inte korkad. En bok försvinner ju inte bara sådär. Speciellt inte makens hat-bok.
Jag: Men kolla älskling, mamma hittade Tomblibooerna! Den hade hamnat på översta hyllan bland pappas böcker. Vad konstigt! Men nu kan pappa läsa den för dig.
Dottern: JA! Tomblibooerna!
Maken blänger på mig. Jag hjälpte ju bara till…
Tomblibooerna är en jättefin bok.
De leker en vinklek. Inte vilken vinklek som helst, utan en glad vinklek.
Man kan vinka med i vinkleken.
Igglepiggle är också med i vinkleken.
Och det finns saker som låter. Så då kan man göra ljud. Gullrumpan kräver att man gör ljud! Ooo-ooo. Tingaling. Haaaaahoooooooooooooo. Pip-pip. Onk-onk.
Jag fattar faktiskt inte vad maken har emot den här boken?! Det är en jättebra bok.