Maken satt och tittade på SOS sällskapsresan och skrattade för sig själv. Jag började städa av granen och då säger maken “Jag tänkte väl att granen skulle leva ett farligt liv när midnatt började närma sig, jag är förvånad att den inte åkte ut på juldagen”. Vi hade ju främmande både igår och idag, det var därför granen fick vara kvar så länge.
Just när jag fått bort allt utom ljusslingan vaknade gullefjunet och grät. Vi försökte natta om men hon behövde på toaletten och sen blev hon hysterisk när vi närmade oss sängen och ville sitta i soffan. Hon satt där och storbölade och helt plötsligt slutade hon och sa “Var är alla pollorna??”.
“Julen är slut nu, vi ska ta bort granen” svarade jag nervöst och då började hon stortjuta igen. Jag tänkte för mig själv “Jag hänger INTE upp alla pollor igen nu, det här måste gå att lösa på något annat sätt”. Till min lättnad så var vi helt överens för en gångs skull – det var barren som var problemet. Hon vrålade “Jag vill inte att det ska ligga en massa barr där när jag ska gå och lägga mig!”. Jag bara “Det är lugnt, jag bär dig och pappa sopar upp barren så när du vaknar imorgon är de borta”.
Helt perfekt. Om hon inte hade fått spel över barren skulle maken ha insisterat att granen kunde vänta till imorgon men nu hivade han ut granen över balkongen medan jag nattade om. Allt jag behöver göra imorgon är att leta reda på alla försvunna julprydnader i gullefjunets rum och sedan är vi av med julen.