Kvällspressen brukar ju missbruka ord som ‘Extra’ och ‘Live’. Man kommer in på websidan och ser ordet Extra och tänker att det hänt något speciellt också hittar man en artikel om en krokodil under en lekstuga. Eller så står det Live också hittar man en nyhet som är sju timmar gammal.
Men ikväll levererade Live-rapporteringen på Aftonbladet. Där satt jag och tittade på när Löven satt och pratade med Skavlan om utsträckta händer också råkade jag kasta en blick på AB och där stod det Live – 1D på väg in på scen. “Å fan, har jag missat det?” tänkte jag och trodde att det hände för en halvtimme sedan men bytte ändå kanal.
För en gångs skulle levererade Live-rapporteringen. Där stod 1D i Idol-finalen (semi? kvart?) och ooo-ade och aaa-ade. Eller så la-la-la-ade de. Jag minns inte så noga trots att detta bara hände för fem minuter sedan. Men bra var det. Det såg jag klart och tydligt av publikens reaktioner.
Det lät kanske inte så bra, men jag såg minsann att pojkbandet mixtrade med sina hörsnäckor flera gånger så när jag läser i recensionerna att det inte lät så bra så kommer jag att veta att förklaringen till detta är sann. Detta berodde alltså på att “gehöret i snäckan” (jag vet inte om detta är den korrekta tekniska termen för branschfolk, men ni fattar vad jag menar) inte fungerade.
Dessutom såg jag klart och tydligt att de inte sysslar med droger och att de troligtvis är oskulder hela bunten. De såg så rekorderliga ut. Om de ger ut någon sorts skiva i något format som jag vet vad det är kommer jag absolut att köpa den om den ligger bredvid kassan på Coop eller ICA.