Vi har medvind just nu. Kanske läge att köpa en trisslott.
Idag har maken blivit “friskförklarad” från cancern. Typ, det funkar ju inte riktigt så. Men man går på regelbundna kontroller i fem år och om cancern inte kommer tillbaka inom 5 år så är det högst osannolikt att den kommer tillbaka alls. Och idag gjorde maken sista delen i femårskontrollen och det var tumörfritt den här gången också. Så vi räknar det som friskförklarad.
Man kan förstås fortfarande få lungcancer som jag brukar påpeka för maken då och då när han går ut och röker. Jag tycker att det är himla onödigt att dra på sig en annan cancer när man har överlevt en. Men just idag fokuserar vi inte på lungcancern. Idag har vi en cancerfri dag.
Med det här beskedet och nya huset känns det litegrann som att vi kan trycka på play igen efter att livet varit på paus i fem år. Inte hel-paus förstås. Vi har ju haft gullefjunet och det är ingen paus. Men det känns som att vi fått börja om från början igen. Byta land, skaffat nya jobb och någonstans att bo. Men vi har hela tiden vetat att vi vill ha en egen fontän och därför har det bara känts temporärt och då är det är svårt att settle down. Nu känns det som att vi kan göra det igen.
Nog om goda nyheter. Det finns dåliga också. Jag har man-flu. Jag vaknade i fredags och tänkte “Vad är DETTA, jag mår as-dåligt?!”. Hur förstod jag då att jag drabbats av man-flu undrar ni. Jo, jag kände igen symptomen, jag har bevittnat dem så många gånger. Ont i halsen och öronen. Snorig. 38 graders feber. Vilket är 0,8 grader över gränsen för man-flu. Också det tydligaste tecknet av allt – jag tänkte “Jag kommer ALDRIG att kunna stiga upp ur sängen idag”.
Det var förstås helt överdrivet som det mesta som har med man-flu att göra. Dagis var stängt i fredags och jag hade tagit semester så det var bara att kravla sig upp. Men jag är väldigt sjuk fortfarande, har varit hemma från jobbet idag. Det om något är en fingervisning om hur sjuk jag är för jag tar inte smällen av karensdagen över en genomsnittlig man-flu.
Så absolut härligt! Ja, inte din influensa, men annars.
Och jag läste om ert hus för maken, som gärna hade velat ha en fontän – han sa att det var din man och han och Ludvig XIV. Jag vet inte om du tycker det känns bättre så.
Huvudet på spiken där med Ludvig XIV – det är exakt så fontänen känns. Å det är inte rätt i ett radhusområde i den här förorten. Området är mer Volvo, snöslunga och utesoffgrupp från Jysk än en kunglig fontän.
trevlig blogg